Tack för mig Åre, Bästa vintrarna hittills i livet.
Nu är de snart slut.
Jepp jag syftar givetvis på Åre tiden. I tre säsonger har jag spenderat min vinter uppe i Åres härliga vinterbackar och mystiska säsongslevandet. De har funnits bra och även dåliga perioder, men jag kommer aldrig glömma mitt första intryck av Åre och dem jag skulle bo och jobba med.
Speciellt dem första fördumsfulla bilder man hade av dem flesta, jo de sant man har alltid en förutfattad mening om alla människor man träffar, men i Åre så stämde inte bilden riktigt. De är dem där vanliga grejer som sätts ur spel och ännu roligare händelser sker.
Som första utflykten med grabbarna började med att vi åkte till en garnaffär för att köpa mer garn för att sticka mössor. Första skidturen där då man började med att åka uppe i gästrappet för att ta sig via rödkullen ner till fjällbyn, skistarshop för första officiella träffen med dem höga cheferna och andra medarbetare på Åre området.
Ja de finns mycket minnen man bär med sig, många tabbar i alla fall vad jag gjort på fyllan har man också med sig, men man får inte glömma den har speciella känslan av alla som jobbar här uppe inte är normala, utan vi är helt enkelt underbara människor som äntligen hittade ett ställe som man kände sig hemma vid och de fanns likasinnande folk här.
Kommer inte glömma blicken från 7 arga tjejer på morgonkvisten som när jag lyckades bränna ägg i kastrullen på natten då jag somnade eller första gången jag skulle åka skidor nerför gästrappet då jag var som bambi på hal is och de krävdes en otrolig tålamod av Wammen för att jag skulle kunna hasa ner för Gästrappet.
Och att 2 timmar senare tog Clara sig dit att lära mig åka skidor någorlunda så jag inte skadade folk på vägen ner.
Sen har man nyårsfesterna på Blåkulla otroligt minnesvärda speciellt med pulka nerför trappen inomhus som är traditioner som inte får brytas.
Känns som jag håller på svamla på här och hur mycket som helst, men jag tänker runda upp de här till tre enkla meningar.
Tack för alla som jag har träffat genom dessa tre säsonger här uppe , för alla minnen som ni har gett och även huvudvärk och se nu till att ni har de bra i framtiden om vi nu inte skulle ses framöver.
Hoppas jag har påverkat er på ett positiv sätt såsom ni har påverkat mig och ta med er ni är fan en av dem 130 personer som blev anställda på skistar av dem 5000 som sökte ifrån början. De är inte många som slår.
Tack för mig och ha en fortsatt trevlig liv nu.
Mvh Clemme (äggmarodören)
Jepp jag syftar givetvis på Åre tiden. I tre säsonger har jag spenderat min vinter uppe i Åres härliga vinterbackar och mystiska säsongslevandet. De har funnits bra och även dåliga perioder, men jag kommer aldrig glömma mitt första intryck av Åre och dem jag skulle bo och jobba med.
Speciellt dem första fördumsfulla bilder man hade av dem flesta, jo de sant man har alltid en förutfattad mening om alla människor man träffar, men i Åre så stämde inte bilden riktigt. De är dem där vanliga grejer som sätts ur spel och ännu roligare händelser sker.
Som första utflykten med grabbarna började med att vi åkte till en garnaffär för att köpa mer garn för att sticka mössor. Första skidturen där då man började med att åka uppe i gästrappet för att ta sig via rödkullen ner till fjällbyn, skistarshop för första officiella träffen med dem höga cheferna och andra medarbetare på Åre området.
Ja de finns mycket minnen man bär med sig, många tabbar i alla fall vad jag gjort på fyllan har man också med sig, men man får inte glömma den har speciella känslan av alla som jobbar här uppe inte är normala, utan vi är helt enkelt underbara människor som äntligen hittade ett ställe som man kände sig hemma vid och de fanns likasinnande folk här.
Kommer inte glömma blicken från 7 arga tjejer på morgonkvisten som när jag lyckades bränna ägg i kastrullen på natten då jag somnade eller första gången jag skulle åka skidor nerför gästrappet då jag var som bambi på hal is och de krävdes en otrolig tålamod av Wammen för att jag skulle kunna hasa ner för Gästrappet.
Och att 2 timmar senare tog Clara sig dit att lära mig åka skidor någorlunda så jag inte skadade folk på vägen ner.
Sen har man nyårsfesterna på Blåkulla otroligt minnesvärda speciellt med pulka nerför trappen inomhus som är traditioner som inte får brytas.
Känns som jag håller på svamla på här och hur mycket som helst, men jag tänker runda upp de här till tre enkla meningar.
Tack för alla som jag har träffat genom dessa tre säsonger här uppe , för alla minnen som ni har gett och även huvudvärk och se nu till att ni har de bra i framtiden om vi nu inte skulle ses framöver.
Hoppas jag har påverkat er på ett positiv sätt såsom ni har påverkat mig och ta med er ni är fan en av dem 130 personer som blev anställda på skistar av dem 5000 som sökte ifrån början. De är inte många som slår.
Tack för mig och ha en fortsatt trevlig liv nu.
Mvh Clemme (äggmarodören)
Jobb och privatliv i total mörker.
Mysigt.
Jag de är precis vad jag skulle kunna beskriva de jag har haft den senaste veckorna.
Jobb och mer jobb här uppe i Åre där de vart sol ena stunden för att sedan regnat.
Men inget kan stoppa oss liftvärdar att hela tiden visa glädje inför gästerna. De är trots allt snart slut på en lång lång säsong men kyla som man inte trodde fanns kvar och glädje i sammanträffar med andra liftvärdar som man inte ser någon annanstans. Jag skulle säga sammanhållningen i Åre Björnen möter man inte ofta ute på arbetsplats.
Efter tre säsonger uppe i Åre och andra diverse arbetsplatser både i Östersund och Norge vet jag exakt vad jag talar om när jag säger vi som jobbar i Åre är ett speciellt släkte. Ingen av oss är speciellt normala och de är just de som gör de här underbart att jobba här uppe. Om du tar var och en person för sig och flyttar till en annan arbetsplats så tror jag dem skulle verkligen utmärka sig som underhållande rolig och duktig. Om du sen sätter ihop de till en 18 manna gäng så förstår du kanske hur allting skulle kunna fucka ur sig, men på något sätt håller vi ihop de.
Vi har visserligen en grym chef som håller koll på oss ( den bästa chefen jag haft någonsin) men vi är väldigt ansvarstagna allihoppa.
Nog om jobb. Denna vecka har börjat oerhört bra jag har varit jävligt effektiv spenderat en timme på att söka jobb, just nu medans jag är i Östersund eftersom jag är ledig i 4 dagar i sträck. Vilket gör att jag kan leva enligt mitt nya motto som är "Den lätta vägen är den rätta vägen".Folk säger att jag är lat, men jag anser mig smart som oftast väljer den lätta vägen och väldigt sälllan blir missnöjd. Varför göra de svårt för sig när de enkla kan göra en väldigt nöjd.
De fungerar även på privatlivet också den här mottot.
Jag har blivit gammal nog att jag är trött på alla lekar att försöka spela svårflirtad och sen bli missnöjd över den andra inte anstränger sig tillräckligt.
Nu kör jag ärligt är härligt metoden. Jag säger exakt vad jag tycker och tänker åh folk får stå ut med de.
Vad tycker ni som läser? Gör jag rätt som kör ärligt är härligt metoden? Eller föredrar ni spela svårflirtad och leka en massa lekar för att komma fram till att ni faktiskt kanske gillar varandra?
Skriv en kommentar och säg vad ni tycker. Eller helt enkelt skriv till mig.
Jag de är precis vad jag skulle kunna beskriva de jag har haft den senaste veckorna.
Jobb och mer jobb här uppe i Åre där de vart sol ena stunden för att sedan regnat.
Men inget kan stoppa oss liftvärdar att hela tiden visa glädje inför gästerna. De är trots allt snart slut på en lång lång säsong men kyla som man inte trodde fanns kvar och glädje i sammanträffar med andra liftvärdar som man inte ser någon annanstans. Jag skulle säga sammanhållningen i Åre Björnen möter man inte ofta ute på arbetsplats.
Efter tre säsonger uppe i Åre och andra diverse arbetsplatser både i Östersund och Norge vet jag exakt vad jag talar om när jag säger vi som jobbar i Åre är ett speciellt släkte. Ingen av oss är speciellt normala och de är just de som gör de här underbart att jobba här uppe. Om du tar var och en person för sig och flyttar till en annan arbetsplats så tror jag dem skulle verkligen utmärka sig som underhållande rolig och duktig. Om du sen sätter ihop de till en 18 manna gäng så förstår du kanske hur allting skulle kunna fucka ur sig, men på något sätt håller vi ihop de.
Vi har visserligen en grym chef som håller koll på oss ( den bästa chefen jag haft någonsin) men vi är väldigt ansvarstagna allihoppa.
Nog om jobb. Denna vecka har börjat oerhört bra jag har varit jävligt effektiv spenderat en timme på att söka jobb, just nu medans jag är i Östersund eftersom jag är ledig i 4 dagar i sträck. Vilket gör att jag kan leva enligt mitt nya motto som är "Den lätta vägen är den rätta vägen".Folk säger att jag är lat, men jag anser mig smart som oftast väljer den lätta vägen och väldigt sälllan blir missnöjd. Varför göra de svårt för sig när de enkla kan göra en väldigt nöjd.
De fungerar även på privatlivet också den här mottot.
Jag har blivit gammal nog att jag är trött på alla lekar att försöka spela svårflirtad och sen bli missnöjd över den andra inte anstränger sig tillräckligt.
Nu kör jag ärligt är härligt metoden. Jag säger exakt vad jag tycker och tänker åh folk får stå ut med de.
Vad tycker ni som läser? Gör jag rätt som kör ärligt är härligt metoden? Eller föredrar ni spela svårflirtad och leka en massa lekar för att komma fram till att ni faktiskt kanske gillar varandra?
Skriv en kommentar och säg vad ni tycker. Eller helt enkelt skriv till mig.
